Bokanalys och pastellfärg

Imorgon är det midsommar! Väderappen lovar regn så vi har planerat inomhusaktiviteter. Eftersom jag pluggar i sommar har jag lagt upp en tidsplan till mina deadlines och jag har en nästa vecka. Håller på att göra en feministisk analys med marxistiska drag (på min lärares begäran) på romanen Handmaids tale. Läste den första gången 2015 och har plockat upp den igen för den här uppgiften. Det stog mellan den och Hungergames, vilket också är en sjukt bra bok men den gick bort pga Handmaids tale ligger lixom rätt i tiden i och med att serien släppts? Känns aktuellt i och med den feministiska vågen som dragit in genom vårt samhälle i år, och det påverkar såklart hur vi tolkar redan existerande litteratur. 
 
Men i förrgår pluggade jag nästan ingenting, eftersom jag höll på med något viktigare.
 
 
Hade ju en lite omröstning kring hårfärger på instagram (heter Skymningsdjur där) och lila röstades fram som bästa färgen. Men jag kände att jag redan gjort lila och valde att tolka röstningsresultatet fritt (funkar bara när val gäller hårfärg, ej tex regering) och valde att göra en slags melt från blå till lila. Är mycket nöjd faktiskt! Önskar att någon av mina vänner ville ha pastell så att jag kunde få gå lös i deras hår, mmm DRÖM!
 
 
Som vanligt med "onaturliga" hårfärger är det alltid någon som känner ett behov av att berätta var en gjort fel? Typ "Åh vad fint, men varför har du missat en slinga här som är blå istället för lila?". ALLTID. Samma person påpekar också direkt om ens utväxt är lite längre än en halv centimeter "Oj jaha nu måste du färga det!". Återigen samma person påpekar att man var finare i färgen man hade sist. Det är kanske samma person som _MÅSTE_ känna i håret? "Om det känns som sockervadd, JA DET KÄNNS PRECIS SOM SOCKERVADD!!"
 
Nej. Bara nej. Det känns inte "precis som sockervadd". Det känns som hår, MITT hår. 
Det är bara att profylaxandas, lirka sina pastelliga slingor ut okända människors händer, gå hem och fortsätta på bokanalysen. 

Kommentera här: