Sommarplugg

"Hur känns det att vara ledig i 10 veckor Frida?"
 
Kräks i munnen. Sväljer. :))))
Förstår inte den ignorans för att plugg skulle vara lika med ledighet? Känner mig allt annat än ledig faktiskt. Har precis avslutat min inledning till min litteraturanalys och alla som skriver vet säkert att då är halva jobbet gjort: att bara börja skriva. Hälften är att ta reda på info, hälften att på papper få ner analysen. Gillar att skriva om det oskrivna, gillar att leta möjligheter i texter en läst hundra gånger. 
 
 
 
Har i några veckors tid haft tur med kroppen också, så pass att jag kunnat träna flera gånger i veckan. Livet med en kronisk diagnos kan vara nyckfullt.
Men senast idag var jag på spinning med min favoritinstruktör, blir alltid lika glad som hon verkar vara under passet! Efteråt grinade jag lite på vägen hem, för att det är en jävla ynnest att få göra sånt som en tycker om utan att kroppen stänger av. Jag vet att det är tillfälligt, att kroppen kommer att gå i strejk igen någon dag. Men inte idag, jag försöker att ta vara på den tiden så gott jag bara kan. 
 
Senare idag ska jag renovera katternas klösträd. Pray for me and my häftpistol.

Bokanalys och pastellfärg

Imorgon är det midsommar! Väderappen lovar regn så vi har planerat inomhusaktiviteter. Eftersom jag pluggar i sommar har jag lagt upp en tidsplan till mina deadlines och jag har en nästa vecka. Håller på att göra en feministisk analys med marxistiska drag (på min lärares begäran) på romanen Handmaids tale. Läste den första gången 2015 och har plockat upp den igen för den här uppgiften. Det stog mellan den och Hungergames, vilket också är en sjukt bra bok men den gick bort pga Handmaids tale ligger lixom rätt i tiden i och med att serien släppts? Känns aktuellt i och med den feministiska vågen som dragit in genom vårt samhälle i år, och det påverkar såklart hur vi tolkar redan existerande litteratur. 
 
Men i förrgår pluggade jag nästan ingenting, eftersom jag höll på med något viktigare.
 
 
Hade ju en lite omröstning kring hårfärger på instagram (heter Skymningsdjur där) och lila röstades fram som bästa färgen. Men jag kände att jag redan gjort lila och valde att tolka röstningsresultatet fritt (funkar bara när val gäller hårfärg, ej tex regering) och valde att göra en slags melt från blå till lila. Är mycket nöjd faktiskt! Önskar att någon av mina vänner ville ha pastell så att jag kunde få gå lös i deras hår, mmm DRÖM!
 
 
Som vanligt med "onaturliga" hårfärger är det alltid någon som känner ett behov av att berätta var en gjort fel? Typ "Åh vad fint, men varför har du missat en slinga här som är blå istället för lila?". ALLTID. Samma person påpekar också direkt om ens utväxt är lite längre än en halv centimeter "Oj jaha nu måste du färga det!". Återigen samma person påpekar att man var finare i färgen man hade sist. Det är kanske samma person som _MÅSTE_ känna i håret? "Om det känns som sockervadd, JA DET KÄNNS PRECIS SOM SOCKERVADD!!"
 
Nej. Bara nej. Det känns inte "precis som sockervadd". Det känns som hår, MITT hår. 
Det är bara att profylaxandas, lirka sina pastelliga slingor ut okända människors händer, gå hem och fortsätta på bokanalysen. 

Mina tankar kring livet efter utmattningen

Hela sommaren flyter dock förbi oberoende av vilken dag det är. Det är fjärde sommaren som jag har valt att inte ha ett sommarjobb. Jaja, FAST jag pluggar och FAST det hade varit gött att tjäna pengar och resa hela hösta köpa soffa tatuera mig klippa håret hos frisören äta små rätter på Pinchos. Trots det; inget jobb. 
 
2014 gick jag nämligen in i väggen™. 
 För mig var det en blandning av att gå från jobb till universitet och samtidigt vara sjuk och äntligen få en diagnos, efter 18 år. Jag försökte bolla läkarbesök med seminarium och kämpade för första gången med att hänga med i skolan. Vi pratar så mycket om "hälsosamhet" men räknar aldrig in stress?
Egentligen spelar det nog ingen roll vad som orsakade det, men jag blev utbränd. Gick in i väggen. Blev heltidssjukskriven för utmattningsdepression. Det fanns många varningstecken såklart. Som att jag antingen var vaken flera nätter i rad eller sov ett dygn i sträck, vaknade av hjärtklappning, glömde bort ord, fick dåligt närminne och tyckte ingenting var kul. Jag borde ju ha fattat när jag själv klippte av mitt rosa hår och färgade det svart(!?!) men icket. 
 
Oktober 2014
 
Först försommaren 2017 började jag läsa igen. Och senare samma sommar började jag plugga igen. Nu har jag gått ett helt år universitet sen sjukskrivningen, och det har gått bra. Men det tog min alltså tre år att bara kunna känna igen mina egna tankar igen. För mig finns det egentligen ett Jag före utmattningen och ett Jag efteråt.
Frida efter utmattningen har visserligen klarat prick HELA året av uni-arbete, samtidigt som hon haft lediga helger och inte pluggat på nätterna. Jag har blivit bättre på att planera och disponera min tid, jag är mer effektiv när jag pluggar och läser därför hellre två timmar i sträck än lite här och där utspritt över en hel dag. Jag pluggar alltså inte nödvändigtvis "mer", bara bättre och kanske lite smartare. Mer om hur jag effektiviserar mina timmar i ett annat inlägg. 
 
Och nu då. 2018. 
Jag gör mitt bästa för att ta hand om min hjärna, som jag nu vet kan bli trött. Att vara effektiv och produktiv är inte samma sak som att vara stressad och "ha många bollar i luften", att vara stressad är inte attraktivt även om det ses som åtråvärt i vår sjuka värd. Det är lite sexigt att inte ha tid för man har "sååå mycket att göra, hinner knappt äta!". Nej, nej jag tar avstånd från det. Vi pratar så mycket om hur vi ska göra för att vara hälosamma och ändå pratar vi sällan om stress?
Så den här sommaren ska jag plugga, ta igen rester från tidigare år och INTE stressa. Inte säga att "jag har så mycket att göra!" som att det är en bra nyhet. 
 
 
Idag ska jag läsa och färga håret. Precis vad jag vill göra idag!