En månad

 
Nu har vi bott i nya lägenheten i en månad. Saker och ting har hittat sin plats och snart kommer bokhyllorna som vi beställt. De blir de sista pjäserna för ett fulländat hem, just nu. Sex stycken flyttkartonger med böcker är det enda som vittnar om att vi är nyinflyttade. Och kanske att vi ännu inte har en hatthylla?
Det är ingen stress med grejerna i alla fall, det kostar pengar att flytta och dessutom pågår livet, dvs skolan och MITT NYA JOBB, parallellt. 

 
Idag skördade jag i alla fall SISTA chilin för i år. Hade några minst sagt late bloomers som absolut ville vara med och vem är jag att trotsa moder natur? Givetvis fick de växa upp och bli rimlig färg. 


Förhoppningsvis kan jag ta er på tur genom lägenheten snart. Förhoppningsvis tittar jag in innan året är slut. Fast det gör jag, loggar in här några gånger i veckan och skriver absolut noll, det är bara det att pluggandet sväljer alla mina skrivna ord. Det finns ingen ro till att hitta på egna just nu. Men jag ser att ni går in och läser, jag ser er. Och snart ses vi igen. Kram!

snön i början på oktober

En släkting har dött för en månad sen och i helgen var jag på hans begravning. Kyrkan var stor och kall och på kistan låg ett fång av gula rosor. Samma dag som dödsbuden kom fick vi lånelöfte till lägenheten vi senare skulle komma att köpa och jag tänkte på ironin i att dörrar stängs och nya öppnas. På dagen för begravningen faller den första snön. Det är tidigt, för det är knappt början på oktober. Hemma hos honom ser det ut som vanligt, om än något stökigare. Precis som alla andra stuvade han säkert undan stöket lite innan gäster kom över, men ensam var han alldeles vanlig. Städad och intresserad av inredning. Och lite stökig. Han har såklart lämnat efter sig alla sina saker, ingen får ju ta med sig något när man dör. I hallen ligger en drinkvagn o-uppackad i sin låda. Den hade han beställt tills sin stundande födelsedag, det skulle stå champagne på den såklart. Det är vår allas sorg att det inte blev så, och det bör fortsätta vara det för alla gånger som inte blir av. Tanken på livets skörhet kväver vem som helst när en sitter där i en stor kall kyrka och sjunger för någon som är död. Tanken på dörrar som stängs, dörrar som öppnas och att älven fortsätter flyta förbi hans bakgård; den känns orättvis. Livet & Döden. Flaggan som vajar på halv stång under gudstjänsten hissas till topp för minnesstunden. Och syrenen ska blomma igen till våren.

 

En framtida flytt

Jag har en hemlis jag inte berättat för er än. Vi är med lägenhet. 
 
 
Välkomna till en hall som snart är vår. Denna bild är från annonsen när den fanns, men en kan ana en tegenvägg och förtjusande takhöjd. Rutigt klinker på hallgolvet och rustika träbalkar i halltaket. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen för jag har aldrig bott i en så fin lägenhet. Och nu ska jag få bo där tillsammans med den personen jag älskar mest i hela världen. Tack universum.