Snart semme!

Minns ni det här?
 
 
Mmm ja, den perfekta hårfärgningen!
MEN! Fyfan vad jag hatar den? Testade ett nytt märke och det var det värsta jag varit med om, en blålila färg som blir GRÖN i kontakt med vatten. Kan inte nog uttrycka hur OMÖJLIGT det bör vara eftersom rosa är så långt från grön en kan komma. Från och med idag ska jag inte turn blue igen. Aldrig mer. Inom rimliga gränser då, jag kanske ändrar mig inom något år.
 
JAJA.
På fredag tar Mattias semester. Och jag ska chilla från plugget veckan efter det när vi åker till Uppsala. Vi har redan tjuvstartat semmen lite genom att åka till Kiruna. Hann fika med kompisar och sova i stugan en natt, perfekt!
 
 

Den attraktiva stressen

Jag pluggar inte idag. Jag vet inte varför, men jag orkar inte skriva. Det regnar utanför fönstret och imorse när klockan ringde försökte jag somna om fast jag inte ens var särskilt trött. Istället läser jag, vilket i och för sig tillhör mitt plugg, men jag får nog ingenting skrivet idag. Med håret i hårinpackning, ansiktet noga ismort i min lyxigaste olja och helt utan musik eller radio. Det är så jag ger min hjärna tid att vila.
 
Jag har tidigare pratat om den attraktiva stressen. Den som vi läser om hos Isabella Löwengrip där hon tycker det är såå häääärligt att jobba flera dagar och nätter i streck, pussa barnen godnatt för att sedan ta tag i mer jobb. Den vi hör om när vänner pratar om sina nya jobb och guuud det är så stressigt jag hinner inte ens äta lunch eller egentligen har jag inte tid att vara ledig samtidigt som de svarar på ett jobbmail med telefonen och därmed inte alls är lediga. 
Det är sexigt att inte hinna är lunch, det är professionellt att inte ha suttit ner på hela dagen och det är attraktivt att ha trött hjärna när en till slut kommer hem. Det handlar inte alltid om pengar heller, det handlar om att känna framgång. Och i grunden tror jag det handlar om att uppvisa framgångsbetéende inför andra: sin chef, sina kollegor och slutligen människor utanför arbetet. För vilken annan orsak skulle det annars finnas till att människor vi känner stolta berättar om sin stress? Det är nästan som att de har ett tvångsmässigt behov av att berätta för andra att de känner stress. 
 
Men.
Stress under långa perioder är inte attraktivt. 
Om vi bortser från att alla känner stress ibland, så är den långvariga stressen farlig. Enligt 1177 kan det bland annat leda till hjärtproblem, hjärninfarkt, högt blodtryck, utmattningssyndrom och fibromyalgi. Och ångest, allmän utmattning, dåligt minne och att man är sämre rustad för kriser. Hjärna och hjärta kan till slut inte skilja på kris på jobbet och mycket att stå i med att en närstående plötsligt dör. All stress blir lika påfrestande. 
 
Stress är därför oansvarigt, inte alls något att eftersträva. 
Och viss stress kan vi inte rå på, men den vi själva kan styra över bör vi nog ta om hand om. Ett första steg kanske skulle vara att avsluta det överflödiga skryt om att skynda sig in i döden? 
 
Avslutar med MINA bästa tips mot stress. Har prioriterat de som inte handlar om dyra produkter och exklusiva treatments för det är väl klart att jag älskar mitt serum och 60 minuter på yogamattan ledd av en instruktör. Här kommer några tips, och allt de kostar är tid.
 
  1. Smörj in dig med en god olja.
    - Ta något du har hemma. Oliv- eller kokosolja kanske. Jag gillar tistelolja, och jag har det hemma. 
  2. Sträck på dig.
    - Ligg på golvet och sträck ut ryggen. Kanske rulla ihop till en liten boll, sträcka ut nacken, vicka på tårna. Vad är skönt?
  3. Lyssna på ett sommarprat. Claes Månsson från i år är fint tycker jag.
  4. Drick vatten.
    - Särskilt om du lätt glömmer bort det. 
  5. Planera något utan att köpa frön.
    - Ta frön från en paprika/apelsin/vad som helst som du ätit upp. Torka en stund och plantera. Ta hand om plantan varje dag.
  6. Laga god mat.
    - Okej inte gratis, men de flesta äter ju. Ta en eftermiddag där du bara lagar och äter sjukt god mat. Eller för all del: alla eftermiddagar. Föreslår grön ärtsoppa, lasagne, lax med sötpotatis eller kanske ramen. 
  7. Tvåla in dig två gånger.
    - Jaja slösa inte med din duschtvål. Eller vatten. Men kom igen. En gång för att bli ren och sen en gång för att bara känna och lukta.
  8. Säg nej ibland. Och ja ibland.

Lever vi i Gilead från Handmaid's tale?

"Varför ska vi ha en samtyckeslag, nu kommer ju kvinnor kunna anmäla män bara för att de ångrar sexet"
"Jaha, nu får man visst sluta ragga så man inte blir anmäld!"
"Nu vågar man ju inte ha sex med sin flickvän, tänk om hon blir galen och anmäler en när man gör slut"
"FATTA har velat göra politik av sex i flera år"
 
Precis såhär ser det ut i många kommentarsfält nu, allra senast på P3 Nyheters instagram. Män som "är oroliga" att bli anmälda eftersom den sexuella samtyckeslagen nu trätt i kraft. Det är orimligt att tänka att alla ska vara insatta i den nya lagen, även om den är så enkel som att sex nu mer är frivilligt och allt annat är olagligt.
Samtidigt som en app som enligt utsago ska förbinda två parter, genom ett kontrakt, till samtycke släpps är en serie på SvtPlay den kanske mest sedda serien i år: The handmaid's tale
Och varför detta är ett sjukt samband ska jag berätta för er. Utan att spoila varken boken eller serien alldeles för mycket. Däremot kanske jag spoilar samhällsdiskursen. 
 
IMDB
 
The handmaid's tale, Tjänarinnans berättelse på svenska, tycks vara omåttligt populär. Den utspelar sig i republiken Gilead, förr Amerika. Efter ett kemikalieutsläpp har många människor, framför allt män, blivit infertila och många barn föds med missbildningar. Som lösning på problemet anställs handmaids; fertila kvinnor med endast ett syfte -> att föda barn åt högsta klassen. Både i boken och i serien får läsaren se hur "ceremonin" går till, hur hon våldtas av mannen i huset för att förhoppningsvis bära hans barn.
 
Men, och det är här dystopin från 1985 bli otäckt lik nutid, det klassas inte som våldtäkt.
Läsaren får förklarat för sig att detta inte är tvång, trots att handmaiden ligger och tar emot sex av en man hon inte vill ligga med. "Det är inte våldtäkt, för ingenting sker under ceremonin som jag inte tidigare skrivit under på" tänker Offred, den handmaid vi följer närmast. 
 
"(...)ingenting sker under ceremonin som jag inte tidigare skrivit under på"
Klipp till: ett företag släpper en samtyckesapp. En app där tanken då är att det i efterhand ska gå att bevisa att båda (läs: kvinnan) faktiskt ville. 
Läsaren till The handmaid's tale vet inte om Offred tvingades till att skriva på avtalet för att bli en handmaid. Läsaren vet inte om hon i hjärtat har ändrat sig. Men läsaren vet att det som pågår under ceremonin är fel.
 
 IMDB
 
 
 En kontraktsapp är en bra idé när en ska köpa bil, sälja sin båt eller kanske till och med inför en utlovad anställning. När det gäller saker helt enkelt. När det gäller människor borde det vara annorlunda. En samtyckesapp är farlig eftersom det försvårar att lagens verkan. 
 
Du har full rätt att ändra dig. Fast du lovat att ni ska ha sex. Fast du nyss var kåt med sen kände att du inte var det eller inte ville. Fast ni börjat ha sex och du av vilken anledning som helst vill avbryta. Fast ni gått hem till en av er efter krogen och sex "förväntas". En samtyckesapp är livsfarlig. 
Vi kan inte veta om någon tvingades till samtycke via appen. Vi kan inte veta om någon ändrat sig. Det känns olustigt, för var har vi precis läst detta? I understrukna meningar ovanför bilden på Offred
 
 
Hur avslutar jag det här? Vet inte, det är svårt att komma med uppmaningar när en precis likställt decenniets bästa dystopiska roman med vardagen. 
Vi behöver den här samtyckeslagen. Jag kommer aldrig ta en man seriöst om han säger att tjejer kommer hämdanmäla sexpartners hej vilt. Män kan vara rädda för ett nej, för att kvinnor ska skratta åt dem eller för att egot blir kantstött. Män är inte rädda för att kvinnor ska fejkanmäla dem för sexuella trackaserier. Det är större än individnivå, det är en strukturell agenda. 
Och män är inte rädd för kvinnor så som kvinnor är rädda för män.